Blogg Integration i praktiken, del 8
”Vi lever i en värld dränkt av information – som samtidigt är så ensidig”
Konsten att lära känna varandra
Det finns ungefär 1,5 miljoner utrikesfödda i vårt land. Vi har funderat en del på hur många svenskfödda, och med svensk bakgrund, som personligen (och på på nära håll) känner någon utrikes född. Under våra föreläsningar har vi åtskilliga gånger fått signaler om att det faktiskt är ganska få.
Och vad menar vi då med att känna någon? All erfarenhet talar för att det i vilket sammanhang som helst det vill säga både i en arbetsmiljö, i ett grannskap eller i en familj tar minst ett år att lära känna någon vare sig man har samma etniska bakgrund eller ej. Med att känna någon menar vi att du måste förstå människans historia, vilken väg han/hon har gått för att möta dig och vart han/hon är på väg. Med att känna någon menar vi också att dela en historia, värderingar och kanske också känslor och kultur.
De troligen största hindren mot att kunna lära känna någon i grunden är sannolikt en blandning av osäkerhet, förutfattade meningar, de klassiska fördomarna och rädsla.
Det som just hänt i Frankrike är ett skolexempel på just vad tre vettvillingar kan lyckas ställa till med i en hel världsdel. Det tar en bråkdel av en sekund innan hela Europa talar om hotet från en viss religion utan att man haft den minsta kunskap om vilka drivkrafter gärningsmännen haft.
Antagligen är det rädslan som återigen har väckts i oss. Vi faller tillbaka i det vi tidigare har nämnt nämligen i den värld som är starkt förenklad och helt utan nyanser. Det blir vi och dem i en föreställningsvärld med våra förutfattade meningar som grund i stället för logiken. Vi tror att tre vettvillingar är desamma som 1,5 miljoner utrikesfödda. Vi ramlar på nolltid ner i gropen märkt ”generaliseringar”.
Den som frågar oss om samma fenomen har uppträtt under våra föreläsningar får svaret att det aldrig har inträffat! I stället, när vi gör som man gör när man bekantar sig med någon, har nyfikenheten väckts och den egna kreativa fantasin satts i rörelse. Att lyssna till en annan människas berättelse är det mest fascinerande man kan tänka sig.
Ett av de största hindren mot integration är den språkliga förmågan förstås, något vi kommer fortsätta att poängtera. Den som har tagit sig fram i ett främmande land med bräckliga språkkunskaper förstår vad vi menar. Möjligheten att dela tankar och känslor blir platt och begränsad och modet sviker den som försöker göra sig förstådd när hen märker att omgivningen inte fattar budskapet. Lyssnarens tålamod blir också begränsat och budskapen blir fragmenterade och personligheten framträder inte fullt ut. Vem, vad göra åt detta? Jo, vi kan utnyttja det faktum att vi har ett par öron och ett par ögon men bara en mun. Det ger faktiskt större utbyte för en människa att lyssna på en berättelse än att själv berätta! Och den som berättar sin historia blir lika nyfiken och glad över att någon lyssnar och faktiskt av att få höra sin egen röst kanske på ett främmande språk men ändå. Vi lever, vare sig vi vill det eller inte, i en värld som fullkomligt dränks av information. Men få har tänkt på att den är ensidig. Vi är tämligen säkra på att det enda sättet att umgås på som berikar och informerar fullständigt är det gamla klassiska samtalet. Det är genom samtal man bäst lär känna varandra.
Hur ska vi då göra på våra arbetsplatser? Vårt råd är att överbygga rädsla och blyghet. Utgå från att människan, likväl som du själv, är nyfiken och sällskaplig. Har du något att berätta, gör det! Tycker du att något är fel eller konstigt, säg det! Om du som svensk tycker att den utrikesfödde beter sig konstigt eller på ett främmande eller ovant sätt, fråga varför! Samtala om det som är annorlunda i stället för det som alla tycker lika om. Konflikter är nämligen till för att lösas. Genom samtal!
Fortsättning följer..
// Sahar Almashta och Tomas Sandström