Vår första tid i Sverige, minne 13

”Chefen på mitt första jobb”

Jag minns hur mitt första drömjobb i Sverige förvandlades till en pågående mardröm som kvävde min tillvaro. Arbetet som var ett privilegium blev så småningom en förbannelse. Min chef pratade mitt modersmål. Min positiva bedömning om hela situationen var total felaktig och naiv. Däremot var själva arbetsplatsen en drömarbetsplats även för en infödd svensk. Min chef var en kontrollerande härskare som styrde mitt liv även i min fritid och i mina sociala medier. Chefen var en riktig auktoritär som förstörde min dyrbara tid på denna fantastiska arbetsplats som jag älskade. Chefen medverkade aktivt till att alla krigsupplevelser som jag har varit med om, återkom tillbaka till mig. Jag blev rädd för det mesta hela tiden även när jag var hemma. Jag tappade mitt självförtroende och började tro att det var jag som är fel på. Jag började se hemska mardrömmar om underrättelsemän som förföljde mig. Jag tänkte på dem andra stackars nyanlända som praktiserade och arbetade där, och  vars liv förstördes och kommer att fortsätta göra det pga. chefen som jag nämnde. Jag känner några av dessa stackare. Att ha en psykopat till chef vände upp och ner på allting i mitt liv och jag slutade känna smaken av glädje oavsett vad jag gjorde eller med vem jag umgicks.

Till slut bestämde jag för att Säga upp mig. Hellre att vara arbetslös än att ha en chef som pratade mitt språk och förvandlade mitt liv till ett helvete. Detta var tyvärr min första erfarenhet av en riktig svensk arbetsplats. En svidande erfarenhet som lämnade djupa spår i mig.

 

W.L.