Flyktingens mardrömmar
LYSSNA:
Nakna texter
LYSSNA gärna och läs texterna! Det kommer flera…
Flyktingens mardrömmar
Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:
”Jag tuggar grus i sömnen
Ljudet påminner om krigets skott och explosioner
Ljudet dunkar i huvudet
Ljudet dyker ner och går rakt in i hjärnans celler
Detta är outhärdligt och omänskligt
Jag vaknar av smärtan i tänderna
Käkarna klamrar sig fast i varandra
De cementeras och blir som ett block
Jag darrar av skräck och rädsla
Käkarna vägrar släppa varann
Detta upplever jag varenda natt”
Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:
”De jagar mig hela nätterna
De springer efter mig
De är många
De är svartklädda
De har inga ansikten
Jag flyr och springer hela nätterna
Jag är barfota
Och Ibland naken med trasiga skor
Jag springer genom öken och upp mot bergstoppar
Vägen är full av skorpioner, ormar och kackerlackor
Jag kommer inget vart
Jakten tar aldrig slut
Mitt hjärta liknar en usel trummis som inte behärskar konsten att slå i takt
Hjärtat slår och slår utan någon melodi
Jag hör mina ojämn dunkande, bultande hjärtslag
Monstren är snart ifatt ikapp mig
Jag är snart död
Jag vaknar av mitt skrik
Hjärtat fortsätter slå och bulta
I halsen, bröstet och hela mig
Och även i mina fingertoppar och tå
Jag kan knappt andas
Jag kippar efter luft som känns slut
Mina barn blir rädda och frågar mig varenda morgon
”Varför skriker du hela nätterna?”
Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:
”Jag ligger i fosterställningen
Jag ligger på ett betonggolv
I ett litet rum som inte har några fönster
Förövarna är många
De är farliga monster
De är känslolösa odjur
De är inte av människoraser
De är egen ras
Jag hör deras röster och hånande skratt
De slitet och drar i mig
De gör hemska saker mot mig
Jag har ingen chans att skydda mig
Detta upplever jag varenda natt
Jag vaknar i fosterställningen
Jag kan inte sträcka mig rak
Jag hatar min kropp
Jag tittar runt i rummet
Jag förstår att denna var en mardröm
Och jag är i mitt nya hemland
Men jag litar inte längre på någon av detta ras
Jag kan inte rå för det
Ni skulle förstå mig
Om ni visste vad som hade hänt
Om ni visste vad de gjorde mot mig”
Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:
”Jag hör ljudet av en raket som faller
Jag hör ljudet av huset som rasar över oss
Jag ligger under massorna
Jag hör mina barn skrika
Sedan blir det tyst
Jag kan inte röra mig
Jag kan inte rädda min familj
Jag vaknar och känner mig förlamad
Samma förlamning som jag upplevde då detta hände på riktigt
Natt efter natt
Jag inser att jag inte har några barn längre
Tårarna sköljer dammet av massorna jag har legat under”
Flyktingen har lärt sig en övning
Hon tar papper, pensel och färger
Hon målar ett annat slut på sin återkommande mardröm
Ett slut som hon själv regisserar
I förhoppning om ett slut på lidandet
Flyktingen övar på att regissera sitt liv
Och leva vidare.
Sahar Almashta
Februari 2019
Jag har inga ord Sahar, för det som du beskriver!
Tack kära Beatrice 🙏